torsdag 28 februari 2013

En skön promenad.....

Ja att få gå ut med matte, alldeles ensam, det är jätteskönt.
Matte och jag tog en skön promenad idag på eftermiddagen.
Det var lite halvmulet ute, och ibland kom solen fram, och det blev vårkänsla i luften.
Idag var jag bar lös en kort stund, för vi mötte andra som också hade hundar med sig, och då kopplar matte alltid upp mig - för säkerhets skull -  som hon säger. Jo ibland kan jag bli sur på andra hundar, och det är onödigt, fast tikar går alltid bra, men hanar kan vara så äckligt kaxiga bara för att de är äldre än mig, och det gillar inte jag alls. Vi har en granne här som har en sådan, fast den mötte vi inte idag. Men han är stor, 9 år gammal och jättesur mot alla andra hundar, oavsett kön.
En dag när matte var ute med Lothus för ett par veckor sedan, då mötte de den hanen och hannen drog omkull sin matte som redan gick på kryckor, men det får Lothus berätta om själv.
De hundar vi mötte idag var inte jobbiga på det sättet, men en av dem, en dvärgpinscher hane, kom springande lös på gångvägen när vi var på väg hemåt. Både jag och matte såg oss om efter en matte eller husse, men vi såg ingen. Den hanen var rätt gammal tror jag för han var lite grå i pälsen i ansiktet. Matte hade mobilen med sig och ringde polisen för att tala om att det var en lösspringande hund där. De svarade att de visste vilken det var och skulle kontakta ägaren direkt.
Den gamla dvärgpinscherhanen kom inte fram och hälsade utan han höll sig på avstånd, kanske skrämde jag honom för jag morrade lite varpå matte sa "Tyst - Sitt", vilket jag gjorde medan hanen avlägsnade sig bort från oss. Vi fortsatte promenaden, men plötsligt halkade matte omkull och slog i ryggen. Hon haltade en stund men sedan blev det bättre, men promenaden blev nog lite kortare än matte tänkt från början. Väl hemma satte hon sig en stund och vilade innan hon gick ut med Wille, som var den som var kvar. De var också ute en bra stund.




måndag 25 februari 2013

Vilka lekkompisar va.......

Jisses vad snopen jag blev idag, när det ringer på dörren och in kommer 3 stycken hundvalpar på 6 veckor ! Matte har stängt in mig och Wille i köket för Lothus får börja hälsa på dem, ja vi ska hälsa en i taget tyckte matte.
Wille stod vid staketet som skiljde oss från valparna och gnällde.
Lothus tyckte nog det var lite läskiga, hur han nu kunde tycka det, för han verkade inte veta riktigt hur han skulle hälsa på dem, så först vände han sig till deras mamma och sedan när hon avvisat hans inviter (Lothus verkade tro att hon löpte) så förstod han och började istället kolla in valparna. Då gick det bättre.
Sedan var det Willes tur att hälsa och han blev jätteglad över att träffa dem alla, men mest mamma Aylen för hon och Wille är bästisar - nästan. Wille var noga med att undvika att valparna kom åt hans öron och mage, fast en av dem verkade tro att han hade mat under magen, men då blev nog Wille lite förolämpad och fräste ifrån, varpå Aylen tittade varnade på honom och han lugnade sig. Men den valp som "misstagit sig" började skälla på Wille, fast sedan bad valpen om ursäkt. Festliga typer det där.
Nu var det min tur. Jag nosade av dem en efter en noga, det var två killar och en tjej. Sedan ville jag leka lite och bjöd en av valparna till bus. Han hängde med så vi lekte bra länge och hade skoj. Jodå jag var jätteförsiktig med dem, men valpen bet rätt hårt ibland och då gick jag bara åt sidan en stund, sedan lekte vi igen. Matte var imponerad, och det var Aylens matte också. Men vadå jag tyckte valparna var helsöta och jättekul att leka med. De låter jättekaxiga, men vågar inte riktigt helt fullt ut att skälla eller morra, men de försöker.