Wille stod vid staketet som skiljde oss från valparna och gnällde.
Lothus tyckte nog det var lite läskiga, hur han nu kunde tycka det, för han verkade inte veta riktigt hur han skulle hälsa på dem, så först vände han sig till deras mamma och sedan när hon avvisat hans inviter (Lothus verkade tro att hon löpte) så förstod han och började istället kolla in valparna. Då gick det bättre.
Sedan var det Willes tur att hälsa och han blev jätteglad över att träffa dem alla, men mest mamma Aylen för hon och Wille är bästisar - nästan. Wille var noga med att undvika att valparna kom åt hans öron och mage, fast en av dem verkade tro att han hade mat under magen, men då blev nog Wille lite förolämpad och fräste ifrån, varpå Aylen tittade varnade på honom och han lugnade sig. Men den valp som "misstagit sig" började skälla på Wille, fast sedan bad valpen om ursäkt. Festliga typer det där.
Nu var det min tur. Jag nosade av dem en efter en noga, det var två killar och en tjej. Sedan ville jag leka lite och bjöd en av valparna till bus. Han hängde med så vi lekte bra länge och hade skoj. Jodå jag var jätteförsiktig med dem, men valpen bet rätt hårt ibland och då gick jag bara åt sidan en stund, sedan lekte vi igen. Matte var imponerad, och det var Aylens matte också. Men vadå jag tyckte valparna var helsöta och jättekul att leka med. De låter jättekaxiga, men vågar inte riktigt helt fullt ut att skälla eller morra, men de försöker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar