Wow dags för ett litet träningspass !

Jajemensan det blev det idag.
Matte är så bra när hon tar ut oss en och en, för det blir inte "bara en promenad" nästan varenda gång gör vi ngt skojigt också, som idag t ex.
Matte var hemma med oss medan husse var iväg någonstans och när det var dags för rastning så tog matte ut mig ensam, vilket är bland det bästa jag vet för då är det liksom bara matte och jag !!
Idag tog vi en skön promenad och på vägen hem lade matte in ett träningspass. Jag var väl lite "ringrostig" kan man säga, men så småningom kom jag ihåg vad det var man gjorde när matte sa t ex "Stå". Förut ställdes jag ju ut en del och då blev det tränat varje gång, men nu är jag mest bara en hemmahund vilket jag trivs allra bäst med !
Men nu blev det alltså lite träning också ! Först gjorde vi ngt som matte kallar "Linförighet", det vet väl de flesta vad det är, ja i alla fall så ska jag då följa med matte oavsett i vilket tempo hon rör sig eller åt vilket håll. Lite svårt till att börja med, men som sagt med massor av uppmuntran så kom jag liksom igång igen ! Sedan gjorde vi lite "Platsliggning" och då ska jag lägga mig ner medan matte fortsätter att gå en bit till innan hon stannar och vänder sig mot mig. Det kunde jag jättebra. Sedan tetsade vi ngt som heter "Stå" och det är samma sak som "Platsläggande", men med den skillnaden att nu ska jag stå kvar istället när matte går lite längre bort. Till att börja med ville jag ju följa efter matte för hon hade ju godiset med sig, men sedan när vi tränat det lite till så stod jag kvar medan matte gick bara en lite bit från mig. Matte blev ju såklart jätteglad när jag stannade kvar och gav mig massor av beröm och Godis ! Sedan blev det lite mer "Linförighet" och nu gick den jättefint ! Där slutade matte och vad snopen jag blev då, jag som just börjat komma igång.
Nu ser jag fram emot nästa gång vi "Tränar".
På kvällen ville matte visa husse hur duktig jag var och bad honom fota, men det hann bli lite mörkt ute så bilderna blev lite mörka, men nog syns det väl att det är jag va ?

Innan vi var klara så bjöd matte på extra godis, och det gillade vi ju ! Husse höll i Wille och gav honom godis, medan jag och Lothus frågade om vi fick lite mer !

Saknade Cece idag.

Cece var en av de skojigaste lekkamraterna jag haft och vi hade ofta en massa bus för oss, likaså Lothus och hon. Ibland busade vi alla tre.
Nu finns inte Cece längre hon har fått gå över regnbågsbron, som matte säger, för hon hade en skada i sina framben som inte hade så bra prognos varken om man opererade henne, eller lät det vara.
I båda fallen skulle hon ha ont och inte kunna röra sig obehindrat som hon borde få. Istället får hon springa på andra sidan regnbågsbron och vara en frisk och glad valp där med alla kompisar.

Valp på besök !

Under sommaren har vi haft valpar här på besök lite då och då. Det är Aylen som fått valpar och sedan är det två fosterdöttrar som hon har fått ta hand om också som har varit här och busat. De heter Luna och Cece. Ibland kom de en och en, ibland alla på samma gång ! Idag var det Luna som kom på besök. Hon och jag har alltid skojigt och i dag var det dragkamp som gällde.

Rätt snart fick vi med Wille i busandet också !
Andra gånger har det varit Cece eller Neo som varit här, och ibland alla tre.

Valpbus !

Idag har Cece varit här och busat med oss ! Hon är skojig hon den tjejen ! Hon har alltid full fart och är alltid påväg någonstans ! Både Lothus och jag gillar att busa med henne, som det kanske syns på bilderna också !

Vårpromenad !

Idag blev det en skön promenad. Matte och husse tog med mig och Wille ut till vår härliga dalgång och där fick vi busa och fara runt så mkt vi ville ! Dock tog Wille det lite lugnt, han kände nog av sin höft lite, men jag och Lothus hade jätteskoj !

Det är jätteskönt att få springa och busa utan ett koppel som hindrar en från att gå dit man vill. Eftersom vi bor i tätbebyggt område så blir det inte sådär jätteofta vi kan göra det, men desto roligare blir det då när vi kan !

Skön promenad !

Idag skiner solen och matte tog med oss killar på varsin jätteskön promenad. Först ut var Wille. Han var jättenöjd när han kom in igen. Sedan var dte min tur att gå ut med matte, och det gillade jag för det är roligare att få "vara med matte ensam".
Det kändes som om det var vår i luften och fåglarna kvittrade som galna. Jag försökte jaga en och annan skata och kråka, men det ville inte matte vara med på, så till sist lät jag bli och hukade bara när jag såg dem och lade mig för att "lurpassa" på dem, ifall de råkade komma nära. Men det gjorde de ju inte förstås. Vi såg några som matade fåglar ute i skogen, de hängde fågelmat i träden och jag hade gärna velat smaka, vem vet det kanske var gott ? Men det fick jag ju inte förstås.
Vi mötte en hund under promenaden, en lurvig sak vars matte ställde sig på behörigt avstånd med sin hund när vi kom närmare.
För övrigt blev det en skön och behaglig promenad, med lite nosarbete och lite träning också. Jag fick inte vara lös idag, matte ville inte chansa då vi inte gick på ngt bra ställe för att springa lös på tyckte hon.
Väl hemma igen så var det Lothus tur att gå ut.

Usch vad trist !

Idag tog matte med oss på en härlig promenad när hon sovit klart. Hon har jobbat i natt och när hon sovit klart så sken solen och matte tog med oss alla tre samtidigt på en lång skön promenad, ja i alla fall till en början. Vi fick strosa runt lite, i koppel då, och jag hittade en och annan intressant doft. Vi såg några hundar på avstånd, och kollade på dem en stund innan vi gick vidare. Efter en dryg timme gick vi hemåt och skulle då passera vår favvodalgång. När vi var nästan där så fick matte syn på en hund på avstånd och stannade. Till en början såg jag inte varför matte stannade, men när jag såg det så blev jag både nyfiken och osäker. En bit bort var det nämligen en matte som lekte med sin okopplade hund, och till en början noterade ingen av dem att vi stod och såg på dem. Jag gissade att matte väntade på att den andra matten skulle koppla upp sin hund så att vi kunde passera.
Den första som fick syn på oss var hunden, först efter en stund såg matten oss, men då var redan hunden på väg mot oss och matte ropade åt ägaren att kalla in och koppla sin hund. När hundens matte ropade på honom så brydde han sig inte om det utan fortsatte mot oss i en stel hotfull gång. Nu hade jag börjat skälla och morra på honom, jag ville att han skull vända om och gå bort från oss, vilket han inte brydde sig om, han bara fortsatte. Nu hade även Lothus börjat skälla, men Wille var tyst och placerade sig bakom matte med sänkt svans. Plötsligt var den andra hunden framme hos oss och flög på Wille. Mig struntade han i, likaså Lothus. Men Wille gick han på. Han bet Wille gång på gång och matte ropade åt hans matte som äntligen hade kommit fram till oss, att ta bort sin hund. Men den matten stod bara och tittade. Vår matte blev jättearg och tog våra tre koppel i en hand, medan hon med den fria handen försökte fånga in den attackerande hunden ! Till sist fick hon tag i honom i nackskinnet och lyfte honom (fast det var en stor hund, men matte blev stark) bort från Wille som nu låg på sidan på marken och flämtade för att få luft. Matte blev jätteorolig och jag med. Efter en stund reste Wille på sig på skakiga ben och hostade. Matte kollade honom och såg att han var alldeles blek på slemhinnorna, ljust ljust rosa nästan vit. Stackars Wille tyckte jag och gick fram för att pussa på honom. Matte pussade och kramade honom länge, och vi fick också vara med jag och Lothus. Efter en stund så reste matte på sig, hon hade satt sig ner i snön, och vi gick vidare. Vid det laget hade den andra matten och hennes arga hund försvunnit. När Wille fått "kvickna till lite" så gick vi hemåt.
När vi var nästan hemma så såg vi en till lös hund, och matte stelnade till. När den hundens matte fick syn på oss, kallade hon in sin hund som genast gick till henne.
HON hade kontroll på sin hund sa matte och drog en lättnadens suck.....
Väl hemma pratade matte med veterinären för att höra om veterinären tyckte vi skulle komma in med Wille. Men tydligen gav hon matte en del kontrollpunkter, och sa till matte att höra av sig igen om matte märkte att Wille på ngt sätt blev sämre. Visst fick matte gärna åka in redan nu, veterinären har sin mottagning knappt 1 km från oss, men om Wille verkade må bättre, så var det inte nödvändigt tyckte veterinären.
Vi behövde inte åka in med Wille, han återhämtade sig snabbt, åt och drack som vanligt. Skönt faktiskt tycker jag, och pussade Wille lite extra till.