Oopps !

Idag på morgonen tog husse med mig och brorsorna på morgon promenaden, medan matte skjutsade lillhusse till skolan. Vi gick en lagom runda så vi hann rasta av oss ordentligt, men ngt var det som blev fel, för plötsligt blev Lothus och jag osams och bråkade med varandra.

Lothus är ju en stillsam kille i vanliga fall, men idag retades vi en del med varandra han och jag, och då ville Wille lägga sig i och få oss att sluta, och då hände det.
Jag blev arg på Lothus för han knuffade mig mot Wille, som då morrade för han ville att vi skulle lugna ner oss, och Lothus ville försvara sig och helst inte ha någon dispyt alls han heller. Jag blev irriterad och bet honom i örat så det började blöda och nu var husse rätt arg på oss alla tre och sa till oss att skärpa oss.
Sedan började han gå i olika svängar med oss allihop, så vi hade ingen chans att göra ngt annat än att följa med honom. Då kom vi ju av oss och sedan var vi lugnare.

Lothus öra blödde inte så jättemycket, men tillräckligt för att husse skulle tycka att det skulle kollas, så husse kollade örat lite extra och sedan kollade han mig också så inte jag hade några skador någonstans. När allt var checkat så fortsatte vi hemåt och strax efter oss kom matte hem och hon undersökte genast Lothus öra, men konstaterade att det inte var ngn allvarlig skada skedd, det skulle läka snart. Sedan frågade hon husse hur det var med honom och med mig, och husse sa att ingen skada där alls.

Lothus och jag var inte osams alls nu snarare tvärtom, vi hade väl "rensat luften" tillräckligt, som matte sa, och lade oss istället att sova bredvid varandra på stora mysfilten.

Usch vad trist !

Idag tog matte med oss på en härlig promenad när hon sovit klart. Hon har jobbat i natt och när hon sovit klart så sken solen och matte tog med oss alla tre samtidigt på en lång skön promenad, ja i alla fall till en början. Vi fick strosa runt lite, i koppel då, och jag hittade en och annan intressant doft. Vi såg några hundar på avstånd, och kollade på dem en stund innan vi gick vidare. Efter en dryg timme gick vi hemåt och skulle då passera vår favvodalgång. När vi var nästan där så fick matte syn på en hund på avstånd och stannade. Till en början såg jag inte varför matte stannade, men när jag såg det så blev jag både nyfiken och osäker. En bit bort var det nämligen en matte som lekte med sin okopplade hund, och till en början noterade ingen av dem att vi stod och såg på dem. Jag gissade att matte väntade på att den andra matten skulle koppla upp sin hund så att vi kunde passera.
Den första som fick syn på oss var hunden, först efter en stund såg matten oss, men då var redan hunden på väg mot oss och matte ropade åt ägaren att kalla in och koppla sin hund. När hundens matte ropade på honom så brydde han sig inte om det utan fortsatte mot oss i en stel hotfull gång. Nu hade jag börjat skälla och morra på honom, jag ville att han skull vända om och gå bort från oss, vilket han inte brydde sig om, han bara fortsatte. Nu hade även Lothus börjat skälla, men Wille var tyst och placerade sig bakom matte med sänkt svans. Plötsligt var den andra hunden framme hos oss och flög på Wille. Mig struntade han i, likaså Lothus. Men Wille gick han på. Han bet Wille gång på gång och matte ropade åt hans matte som äntligen hade kommit fram till oss, att ta bort sin hund. Men den matten stod bara och tittade. Vår matte blev jättearg och tog våra tre koppel i en hand, medan hon med den fria handen försökte fånga in den attackerande hunden ! Till sist fick hon tag i honom i nackskinnet och lyfte honom (fast det var en stor hund, men matte blev stark) bort från Wille som nu låg på sidan på marken och flämtade för att få luft. Matte blev jätteorolig och jag med. Efter en stund reste Wille på sig på skakiga ben och hostade. Matte kollade honom och såg att han var alldeles blek på slemhinnorna, ljust ljust rosa nästan vit. Stackars Wille tyckte jag och gick fram för att pussa på honom. Matte pussade och kramade honom länge, och vi fick också vara med jag och Lothus. Efter en stund så reste matte på sig, hon hade satt sig ner i snön, och vi gick vidare. Vid det laget hade den andra matten och hennes arga hund försvunnit. När Wille fått "kvickna till lite" så gick vi hemåt.
När vi var nästan hemma så såg vi en till lös hund, och matte stelnade till. När den hundens matte fick syn på oss, kallade hon in sin hund som genast gick till henne.
HON hade kontroll på sin hund sa matte och drog en lättnadens suck.....
Väl hemma pratade matte med veterinären för att höra om veterinären tyckte vi skulle komma in med Wille. Men tydligen gav hon matte en del kontrollpunkter, och sa till matte att höra av sig igen om matte märkte att Wille på ngt sätt blev sämre. Visst fick matte gärna åka in redan nu, veterinären har sin mottagning knappt 1 km från oss, men om Wille verkade må bättre, så var det inte nödvändigt tyckte veterinären.
Vi behövde inte åka in med Wille, han återhämtade sig snabbt, åt och drack som vanligt. Skönt faktiskt tycker jag, och pussade Wille lite extra till.

Hemska saker runt Nyår !

Ja det är det verkligen. Jag själv är inte rädd för Raketer och smällare, men vi mötte en kompis till oss häromkvällen. Den tiken är så rädd för smällare och raketer, så hennes matte/husse hade kunnat ta ut henne på morgonen vid 7 tiden när alla sover. Sedan vägrar den här tiken att gå ut, fast husse/matte försöker locka ut henne på alla sätt under hela dagen. Först vid tolvtiden på natten när folk lagt sig och det var tyst så vågade hon ut för att kissa. Gissa om jag tycker synd om henne. Stackars tjej att vara så rädd det mår man jättedåligt av ju ! Jag hoppas att alla dessa människor som smäller smällare och raketer kan tänka på alla dessa stackars hundar, ja katter och vilda djur med för den delen denna nyårsafton - fast det är nog bara ett önsketänkande !!!!

http://www.smallarupproret.se

Usch vilken typ !

Husse tog med oss ut på en kvällspromenad här för en stund sedan ! När vi gått en bit får jag syn på en konstig sak i snön, stor vard en och vit. Jag tyckte inte om den alls och började skälla ut den så mkt jag orkade ! Fast när husse sa att det var en snögubbe, då trodde jag honom inte för fem öre !
Ingen gubbe jag sett ser ut så där ! Inget hår, inga kläder, inget ansikte, inga händer eller fötter. Nä hur kunde det vara en snögubbe ! Jag skällde ut den så mkt jag orkade för att se om den tog till flykten, men inte alls då. Den stod envist kvar där och ännu mer skällde jag. Till sist vågade sig Wille närmare och nosade på den, men jag fattar inte hur han vågade. Så då kom jag av mig liksom och blev nyfiken istället, så jag gick närmare och nosade på den och då upptäckte jag att det luktade lillhusses kompisar ! Då visste jag ju att den inte var farlig på ngt sätt.
Sedan gick husse vidare med oss och styrde stegen mot vår stora hundhage ! I den ficki vi springa lösa och härja fritt som vi ville. Dessvärre kom inga kompisar och lekte med oss.
Vi sprang omkring och busade lite, men mest nosades det här och därför att se om någon vi kände hade varit här nyss. En av tjejerna hemifrån hade varit här för ett tag sedan kände jag, och även en av killarna.
Nu har vi kommit hem igen och är härligt trötta och nöjda. Nu ska jag sova lite tror jag visst.

Både en bra och läskig dag !

Vi har haft matte hemma hela dagen och alldeles för oss själva. Det är jätteskönt. Idag tog matte en skön promenad med oss i solskenet och det var mysigt att få röra lite extra på sig, upptäcka nya dofter och ni vet allt som blir när man går någon annanstans än hemikring.
Sedan har vi gosat massor med matte, och när lillhusse och mellanhusse kom hem blev det ännu mer gos !
Mellanhusse hade fått kartongpaket idag, och när han tagit hand om det som de innehäölll, då fick jag och Wille ta hand om kartongen, och ja ni vet ju vad vi gör med kartonger.
Det blev småbitar av dem kan jag lugnt säga.

Sädär ja nu tar vi i lite !

En bit mindre av kartongen !

Kom igen nu då, den här ska också delas upp i småbitar !

Så där ja nu börjar det likna något !

Framemot kvällskvisten kom Aylen och Goofys matte förbi på en fika, men utan Aylen och Goofy. Hon passade på att klippa klorna på oss. Först fick jag mina klor fixade och det gick bra och gjorde inte alls ont. När det sedan var Willes tur så sprattlade han emot lite men rätt snart lugnade han ner sig för matte kliade honom på magen.

Så småningom kom husse hem. När han ätit middag tog han med oss på en kvällspromenad och dte är alltid jätteskojigt, men inte idag.
Vi hade inte kommit långt hemifrån när jag ser en matte som lastar ut sina hundar ur bilen och spänner mig lite. Då plötsligt kommer en av hennes hundar, en stor hund, rusande mot oss.
Husse parerade den ngt från mig och var på väg att parera undan den från Wille men hunden hann före och bet Wille så hårt i nacken att Wille skrek. Jag blev jätterädd.
Som tur var har Wille en massa päls och en riktig lejonkrage, så den skyddade honom en del, och hunden kom inte åt nackskinnet lika lätt som om han hade fått tag i mig istället. Jag blev jättechockad, för att inte tala om Wille. Husse blev nog chockad han med.
Hundens matte skriker på sin hund och låter jättearg, så arg att till och med jag och Wille hukade.
Den stora hunden släppte omedelbart Willes nackskinn och kröp ihop. Hans matte var jättearg på honom. Sedan kommer hon fram till husse och ber 1000 ggr om ursäkt för sin hund och frågar hur det gick för Wille. Husse hann inte ens svara förrän hon började känna igenomWille och Wille skakade hela han och såg jätterädd ut.

Ungefär samtidigt kommer matte fram till oss. Hon hade varit på väg ut på parkeringen när hon hörde Wille skrika till och sprang fram till oss. När matte kom fram var det som om Wille kom ihåg att både husse och nu även matte var där och då liksom lugnade han sig, jag slappnade också av lite.
Matte går genast fram till Wille och kontrollerar honom noga över hela kroppen och i öronen, ögonen, ryggen, magen, ja överallt.
Wille skakade lite fortfarande men han viftade lite på svansen nu i alla fall. När matte tittade Wille i munnen ser hon hur bleka hans slemhinnor är och letar en extra gång, men sedan säger husse att han tror det är av chock, och matte håller med.

Sedan kommer matte till mig, och går igenom mig också. Jag var också lite blek i munnen men inga skador någonstans för min del heller, fast det visste jag ju nästan, men det kändes ändå skönt att matte kände igenom mig med och klappade om oss båda det kändes lite lugnande. Matte tyckte husse skulle ta in oss, men husse ville fortsätta vår promenad så att vi inte gick in med den otäcka känslan kvar i magen. Det säger en del om hur klok jag tycker husse faktisk är. Matte gick tillbaka mot bilen och vad hon sa om okopplade arga hundar, bör nog inte nämnas här.

Nu har vi kommit in igen efter en skön promenad. Det var skönt att få promenera av sig obehaget och komma in till vårt mysiga sköna trygga hem igen. Men jag var fortfarande dämpad och lite skärrad.
När matte kom hem försökte hon muntra upp mig, men min svans ville liksom inte upp i glatt läge, den hängde lite slokande länge, ja även faktiskt fast matte tog fram godisburken. Då brukar liksom svansen bli jätteglad, men inte idag, bara lite.
Då satte sig matte på golvet med oss båda och vi gosade en bra stund. Det kändes jättebra.
Nu har vi ätit vår middag och varvat ner lite.
Så småningom ska vi ut på sena kvällspromenaden med matte. Men inte riktigt än.