torsdag 17 november 2011

Både en bra och läskig dag !

Vi har haft matte hemma hela dagen och alldeles för oss själva. Det är jätteskönt. Idag tog matte en skön promenad med oss i solskenet och det var mysigt att få röra lite extra på sig, upptäcka nya dofter och ni vet allt som blir när man går någon annanstans än hemikring.
Sedan har vi gosat massor med matte, och när lillhusse och mellanhusse kom hem blev det ännu mer gos !
Mellanhusse hade fått kartongpaket idag, och när han tagit hand om det som de innehäölll, då fick jag och Wille ta hand om kartongen, och ja ni vet ju vad vi gör med kartonger.
Det blev småbitar av dem kan jag lugnt säga.

Sädär ja nu tar vi i lite !

En bit mindre av kartongen !

Kom igen nu då, den här ska också delas upp i småbitar !
Så där ja nu börjar det likna något !

Framemot kvällskvisten kom Aylen och Goofys matte förbi på en fika, men utan Aylen och Goofy. Hon passade på att klippa klorna på oss. Först fick jag mina klor fixade och det gick bra och gjorde inte alls ont. När det sedan var Willes tur så sprattlade han emot lite men rätt snart lugnade han ner sig för matte kliade honom på magen.

Så småningom kom husse hem. När han ätit middag tog han med oss på en kvällspromenad och dte är alltid jätteskojigt, men inte idag.
Vi hade inte kommit långt hemifrån när jag ser en matte som lastar ut sina hundar ur bilen och spänner mig lite. Då plötsligt kommer en av hennes hundar, en stor hund, rusande mot oss.
Husse parerade den ngt från mig och var på väg att parera undan den från Wille men hunden hann före och bet Wille så hårt i nacken att Wille skrek. Jag blev jätterädd.
Som tur var har Wille en massa päls och en riktig lejonkrage, så den skyddade honom en del, och hunden kom inte åt nackskinnet lika lätt som om han hade fått tag i mig istället. Jag blev jättechockad, för att inte tala om Wille. Husse blev nog chockad han med.
Hundens matte skriker på sin hund och låter jättearg, så arg att till och med jag och Wille hukade.
Den stora hunden släppte omedelbart Willes nackskinn och kröp ihop. Hans matte var jättearg på honom. Sedan kommer hon fram till husse och ber 1000 ggr om ursäkt för sin hund och frågar hur det gick för Wille. Husse hann inte ens svara förrän hon började känna igenomWille och Wille skakade hela han och såg jätterädd ut.

Ungefär samtidigt kommer matte fram till oss. Hon hade varit på väg ut på parkeringen när hon hörde Wille skrika till och sprang fram till oss. När matte kom fram var det som om Wille kom ihåg att både husse och nu även matte var där och då liksom lugnade han sig, jag slappnade också av lite.
Matte går genast fram till Wille och kontrollerar honom noga över hela kroppen och i öronen, ögonen, ryggen, magen, ja överallt.
Wille skakade lite fortfarande men han viftade lite på svansen nu i alla fall. När matte tittade Wille i munnen ser hon hur bleka hans slemhinnor är och letar en extra gång, men sedan säger husse att han tror det är av chock, och matte håller med.

Sedan kommer matte till mig, och går igenom mig också. Jag var också lite blek i munnen men inga skador någonstans för min del heller, fast det visste jag ju nästan, men det kändes ändå skönt att matte kände igenom mig med och klappade om oss båda det kändes lite lugnande. Matte tyckte husse skulle ta in oss, men husse ville fortsätta vår promenad så att vi inte gick in med den otäcka känslan kvar i magen. Det säger en del om hur klok jag tycker husse faktisk är. Matte gick tillbaka mot bilen och vad hon sa om okopplade arga hundar, bör nog inte nämnas här.

Nu har vi kommit in igen efter en skön promenad. Det var skönt att få promenera av sig obehaget och komma in till vårt mysiga sköna trygga hem igen. Men jag var fortfarande dämpad och lite skärrad.
När matte kom hem försökte hon muntra upp mig, men min svans ville liksom inte upp i glatt läge, den hängde lite slokande länge, ja även faktiskt fast matte tog fram godisburken. Då brukar liksom svansen bli jätteglad, men inte idag, bara lite.
Då satte sig matte på golvet med oss båda och vi gosade en bra stund. Det kändes jättebra.
Nu har vi ätit vår middag och varvat ner lite.
Så småningom ska vi ut på sena kvällspromenaden med matte. Men inte riktigt än.

2 kommentarer:

Rasmus sa...

Men huvva vilken otäck upplevelse och tur att det gick så bra som det gick trotts allt, ryser. Här blev man påflugen utav grannes Amstaff för några år sedan, inget hände då heller, kanske för att min matte kastade sig över denna best och jag bara blev snorig om öronhänget. Men efter den händelsen så morras det åt alla som ser ut som grannes hund fast matte kämpat med att klicka bort rädslan. Otäkt när sånt händer och framför allt om hunden är mycket större än en själv så att säga.

Jo, när matte min fick sin senaste bok så gav hon då mig kartongen, men inget mer hände där då jag ju är van att bara kliva in med alla tassar i lådan. Har nu noga studerat hur ni gör, kanske fixar man det nästa gång, hoppas då ni ser ut att ha det riktigt skoj.)

Hoppas dagen och helgen blir fin och att ni slipper fler läskiga överraskningar… Tasskramiz

Buttons sa...

ojoj, Min matte avskyr också okopplade arga hundar. Det har hänt ett par gånger att en stor hund försökt ta en tugga av mig men bara fått munnen full av hår.
Dom gångerna skällde matte värre än en bandhund.
Tur det gick bra
blötpussar