Mer Powerwalking !

Nä nu é han konstig tänkte kanske ni när ni läste rubriken ? Men det var faktiskt så husse sa : Vi ska gå på "powerwalking" ! Vad det innebar vet jag redan då vi har gjort det flera gånger med husse, vi började förra året. Vi hann med flera stycken och undan för undan ökade husse sträckan vi skulle gå, ungefär i takt med att både vår och hans kondis ökade. De första gångerna hade vi bara gått sådär en 500 meter i riktigt snabbt tempo, och sedan ytterligare 500 meter i lugnare tempo. Det fixade jag ju plättalätt ! Men törstig blev jag.
Sedan ökade husse sträckan till 800 meter i snabb promenadtakt, och 200 meter i lugnare tempo, sedan ökade han till 1000 meter i snabb promenadtakt, och höll på så och ökade några 100 meter varje vecka. Till en början ville jag lägga mig ner och vila en stund efter 600 meter ungefär och i början fick jag det, men vartefter husse ökade sträckan, så orkade jag bättre jag med, och nu behöver jag inte vila en enda gång på hela vägen.
Fast visst försöker jag även hitta på annat utmed promenaden, som att skälla på hundar vi möter t ex. fast husse blir rätt irriterad då och säger till mig att skärpa mig. Vem bryr sig - tänkte jag i början. Men för några veckor sedan gjorde jag så också och du kan tänka dig att jag blev snopen när Lothus och Wille fick godis men inte jag.
En gång till gjorde jag samma sak, men lite försiktigare och även denna gång fick Lothus och Wille godis, för de bara följde med husse, medan jag inte gjorde det utan jag ville stanna och snacka med hunden vi mötte.
"Glöm det" sa husse och gick vidare, varpå jag måste följa med, för vi har ju alltid koppel på när vi går sådana här "powerwalk promenader". Ja ibland får Lothus eller Wille gå utan koppel, och då blir det oftast när vi är nästan hemma. Även denna gång fick Wille och Lothus godis, men inte jag.
Nästa gång vi mötte en hund, så lyssnade jag på husse och brydde mig inte om hunden, och gissa vilken massa beröm och godis jag fick ! En hund till mötte vi och jag "glömde den" och återigen fick jag en massa beröm och godis !
Jag blev jätteglad och ville hoppa på husse av den orsaken, men istället stannade husse till en stund, klappade om mig (och brorsorna) och lät mig nosa omkring ett bra tag innan vi gick vidare. Det var tillräckligt beröm för mig och skojigt sådant.
Nu har vi gjort sådana här "Powerwalkings" i flera veckor och nu är vi uppe i 2,5 km i snabb promenadtakt, och min kondis har blivit klart bättre, det märker jag ju, och matte påstår att jag fått bättre lårmuskler också. Det kanske är bra, vad vet jag.