Dags att visa upp sig igen !

Jajamensan nu är det dags för utställning eller träning, tänkte jag när husse igår kväll packade in min "koja" och andra saker som vi brukar ha med oss när vi reser iväg på dessa tillställningar.

Mycket riktigt idag bar det av på utställning, men vi behövde inte gå upp i gryningen för det var rätt sent som den började.

Först kl 10 skulle vi vara där, och då skulle det ta ca en timme innan det var vår tur, och en timmes resväg hade vi ungefär. Det hade matte räknat ut.

Mattes beräkningar höll tills vi kom fram. Då visade det sig att domaren var snabbare än arrangören räknat med så det tog inte lång tid innan det var vår tur att gå in i ringen. Lite förberedda var vi men inte helt beredda då vi ropades in ca 20 minuter efter satt vi kommit fram. Men allt gick bra, humöret var på topp för både matte och jag tycker det är kul på utställningar.

Nackdelen är att jag inte får hälsa på alla hundar. Deras mattar/hussar har så konstig uppfattning om det där med hundmingel. De själva (mattar och hussar alltså) minglar ju på fester, varför får inte deras hundar mingla då på sian fester ?? Konstigt...

Nåväl väl inne i ringen så fick jag visa upp mig, sedan lyfte matte upp mig på bordet så att domaren kunde kolla in mig bättre. Han var nöjd med det han såg och bad sedan matte springa lite mer med mig så han kunde se mig från sidan också. Jag belönades med ett "excellent" i omdöme och ett 1:a pris.

Kritiken löd så här idag :

Kraftfull vacker hane. Fin längd i kroppen. Maskulint vackert huvud. Vackra uttrycksfulla ögon och öron. Fina fladdermusöron. Starkt saxbett. Väl utfyllt nosparti, fin hals och rygg. Rör sig rastypiskt fram och åter. Bra rörelser från sidan, men en ngt hög svans stör helhetsintrycket. Glad hane med ett trevligt temperament.

Domare : Svante Frisk

När jag kom hem var jag lite irriterad på Wille som absolut skulle stå i vägen för mig när jag ville komma in, så jag morrade till honom, för att han skulle flytta på sig, varpå han morrade tillbaka och i samma sekund sa matte till oss att skärpa oss, i sin typiska "Lägg av" röst. Då kom vi nog samtidigt på både jag och Wille, att det inte var tillåtet att morra åt varandra, varken nu eller senare elller överhuvudtaget.

När den där irriterade känslan svalnat, jo då det går fort över, då både pussade jag och Wille på varandra och lekte en liten stund. Men sedan kände jag mig lite trött och lade mig på min filt och där vilade jag en stund. Det behövdes, och det är skönt att vara hemma igen.