En speciell promenad !

Ja nu var det längesedan matte och jag har skrivit ngt här !
Men egentligen har ju dagarna bara rullat på och de har varit ungefär som vanligt. Matte har jobbat en hel massa och de senaste 10 dagarna har hon jobbat i princip varannan natt för det saknas folk och matte har svårt att säga nej när hennes kollegor frågar om hjälp. Då kanske ni förstår att resten av tiden går åt till att sova och pyssla om oss, så oss går det ju ingen nöd på.
Men idag tog matte och jag en av våra härliga promenader.
Solen sken och det var underbart väder att promenera i, så matte tog med oss ut, som vanligt en och en.
Vi gick en sväng i skogen och sedan tog vi en längre runda så vi kom ovanför den dalgång som vi brukar busa i rätt ofta jag och Wille.
Plötsligt hör jag, och matte hur det prasslar till i buskagen framför oss, och matte stannar upp, och jag är på helspänn. Plötsligt dyker det upp en liten hund framför oss, och jag märker hur matte tänker
"Nedrans hundägare som inte har koll på sina hundar"
för hon tar hårdare i mitt koppel och är beredd att säga till en ev hundägare som skulle komma fram ur buskagen snart, trodde hon i alla fall !
Men hur hon än väntade så kom ingen hundägare ! Det visste jag redan att det inte skulle göra, för jag hade varken hört eller sett till någon som kunde kopplas ihop med hunden som kom oss till mötes.
Den här hunden var liten och lurvig och den hade gråvit päls och såg lite granna ut som Tidus, ni vet den lille killen från de norra vidderna ! Fast den här var lite större och grövre än Tidus är. Men annars samma färg och snarlikt utseende. Jag ville ju hälsa, men det ville inte han. Matte försökte locka på honom för att fånga in honom och kanske kunna hitta hans matte eller husse någonstans.
Men hunden var skrajsen och blyg och vågade inte komma fram till oss, utan höll sig på behörigt avstånd. Det spelade ingen roll att jag lade mig ner för att göra mig mindre och inbjuda till lek, han vågade inte komma fram till oss, däremot var han så nyfiken så han följde efter oss en bit inan han fortsatte åt samma håll som han var på väg åt innnan han mötte oss. Matte lämnade lite godis till honom bakom oss på stigen, ifall han nu ville ta kontakt. Han såg på oss och när vi kommit en bit bort då vågade han sig fram till gobitarna och åt upp dem i en väldig hast. Sedan följde han oss en bit till, och då och då lade matte godis bakom oss för att se om vi kunde övertala honom att vkomma fram till oss.
Men när vi närmade oss hemma, då vände han och försvann iväg från oss. När matte kom hem ringde hon polisen direkt för att tala om att vi träffat på en lösspringande hund, och vart.
Själv tyckte jag att det hade varit kul att leka med honom !
Jag hoppas vi ser honom snart igen och då med sin matte eller husse så vi kan få hälsa ordentligt !