Idag tog matte med mig och Wille ut på promenad var för sig. Wille fick följa med ut först.
Medan jag väntade så lade jag mig en stund på mysiga fällen, och jag tror nog jag slumrade till, för när jag vaknade igen så kom Wille och matte in från sin promenad.
Nu var det min tur att följa med ut och jag var lite halvsömnig och märkte först inte att matte gick en annan väg än hon brukar förrän efter en liten stund. Då blev jag jättepeppeig, för här var det längesedan jag gick, och det brukar gå massor av hundar här. Så även den här gången.
Den första vi nästanmötte var den stora svarta pudeln som jag inte är så förtjust i. När jag tänkte skälla på honom så var matte redan beredd och innan jag ens hunnit öppna munnen så sa hon "Lägg av", och jag blev så paff så jag kom liksom av mig. Men rätt snart kom jag på vad jag tänkt göra och gjorde ett nytt försök, varpå matte bara sa "Nej" och då vet jag att det är ingen idé att ens försöka skälla. Så det blev att vi mest som hastigast tittade på varandra jag och pudeln. Men hans matte hade lite problem att få honom med sig, för han stod på bakbenen medan hans matte ville fortsätta gå. Hon hade dessutom en promenadkäpp med sig, så hon hade nog händerna fulla. Därför valde matte att inte gå så nära dem och välja en annan väg, för tänk om Pudelns matte skulle halka eller falla omkull. Det vore ju rätt läskigt.
Efter en stund mötte vi en av de Japanska spetsarna, men inte löptiken, så den här spetsen fick jag hälsa på. Vi lekte en stund innan våra mattar resp hussar gick vidare åt varsitt håll med oss. Sedan fortsatte matte och jag vår promenad, och efter en stund kom vi till en av våra favvoängar. Där lät matte mig springa lös och busa runt i snön. Det var jätteskojigt och väldigt skönt att slippa kopplet ett tag.
Efter ett tag kallade matte på mig, och precis då fick jag syn på en katt inte alls långt från mig, och tänkte springa efter den. Men när jag vände mig mot den så reste den rygg och fräste ngt ruggigt så jag blev allt lite skraj. Katten var inte ett dugg rädd för mig. Istället gick den som sidledes mot mig och lät och reste rygg. Då tyckte jag det var bättre att gå till matte, för hon var i alla fall snäll, och när jag kom fick jag godis av henne och en massa beröm och lite gos också. Så visst gjorde jag rätt val..........
Sedan fortsatte vi hemåt, och väl hemma var jag lite hungrig och bad matte att få en smörgås. Visst fick jag det, en härligt knaprig hård smörgås med ost på. Jodå Wille fick en han med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar