Hopplös brorsa !

Ja det kan jag lugnt säga !
Idag har vi varit ute på några kortare promenader för det är lite trist väder. Men en längre blev det i alla fall, och ännu är ju inte kvällen slut.
Men när vi kom in från den promenaden så ville jag tugga en stund i lugn och ro på mitt tuggben, som just precis har kommit in i den där smaskiga fasen när det är alldeles mjukt och smakrikt ! Så vad tror ni händer då då ? Jo jag tar mitt tuggben, går till en plats där jag trodde jag kunde få ligga i lugn och ro. Vad händer då, jo då kommer brorsan och ska ha MITT tuggben. Jag går iväg med det, undviker honom, vänder mig åt andra hållet, byter liggplats. Mne tror ni dte hjälper ? Näe istället tar då brorsan mig i svansen och drar i den och fast jag sätter mig ner så drar han mig på golvet en bit.
När jag vänder mig om för att säga ifrån då släpper jag ju benet naturligtvis, då bara tar brorsan det och går och lägger sig på en annan plats och börjar tugga på det där.......Lite irriterande skulle jag nog kunna säga. När jag sedan vill ta det tillbaka, då tror han att han kan morra så jag håller mig på avstånd, men inte då. Jag tar tag i den andra delen av benet och sedan ligger vi istället ner och tuggar det tillsammans. Det var ju också en lösning eller hur, ja ingen av oss vill ju bråka med den andra. Efter en kort stund ropar matte på oss för då ska vi ut en sväng, så då kommer vi båda det fortaste vi kan och får följa med ut. Det blir en skön promenad med såväl bus som lite träning. Matte ber oss gå vid sidan av henne och sedan vända och följa med henne i olika svängar, ja då båda samtidigt. Det är rätt kul, och matte tycker det är skoj hon med. Sedan fick Wille vänta inomhus medan matte gjorde lite mer träning med mig.
Jag fick följa matte vid sidan, sitta ner, och sedan följa henne runt medan hon, ett par steg i taget vände s a s på stället. Jag vände både framåt och bakåt. Godis bjöds det på varje gång ! Sedan gick vi ett eller ett par steg framåt, innan jag skulle sätta mig igen, så några steg till osv så fortsatte det. Det var jätteskopj, men jobbigt, så väl hemma var jag rätt trött.